Torpshammar som brukssamhälle. Såg och yllefabrik. Redan i början av 1700-talet omtalas i en samtida ortbeskrivning att i Torps socken bedrevs en större "såginrättning" samt att "Sundsvallsbor" hade anlagt en yllefabrik under namnet "Sundsvalls fabrique". Yllevarorna avsattes i provinsen och dessutom i Jämtland och Hälsingland, berättas det. År 1797 fick handelsmän från Sundsvall, herrar Lars Sundqvist och Magnus Huss, privilegier att anlägga ett järnbruk vid Gimån, där denna faller ut i Ljungan. Bruket utvecklades och övergick efter några år till ägaren av Graninge och under 1820 års högkonjunktur omfattade tillverkningen ett rätt stort register förutom stångjärn kan nämnas: Manufaktursmiden, pannfötter, spjäll, pustpipor, hammare, grepar, kilar,klavar, skovlar, järn, släggor, klensmedsstäd, isbillar, hovtänger, såg och kvarnsmiden, båtshakar, bilor, yxor, hästskor och m m.

Järnbruket drevs under olika ägare fram till år 1883, då det nedlades. År 1874 hade det övergått till Torpshammars Aktiebolag stiftat och ägt av 3 norrmän: P. Guldbrandsen, E. Skamarken, O. Breien, vilka vid Gimån hade uppfört ett Träsliperi med tre slipstolar för kallslip. År 1915-16 inköptes Torpshammars Aktiebolag av Trävaro AB Svartvik, som rustat upp trämassefabriken. Efter den sista utbyggnaden utnyttjades vid full drift tio slipstolar. Årsproduktionen uppgick till 23000-40000 ton beroende av vattentillgången i Gimån. Driften vid trämassefabriken upphörde år 1941. De s k Gimåfallen var en lämplig plats för en stångjärnshammare och de vidsträckta skogarna garanterade en tillräcklig träkolsförsörjning.